Så mycket ord. De pulserade och svämmade över. Boken fick mig att fundera. Hur känns det att vara död men ändå fortsätta att leva? Hur känns det när träsket hotar att sluka och vardagen på något sätt finns där nära inpå Stackars Tora-Greta som får leva upp i allt det gråa och svarta med sina gamla farföräldrar och en pappa som bär på arvet från sina föräldrar och som ger det vidare sen. En svår bok som jag är glad att jag fått ta del av. Den gavs ut första gången 1966. 2002 skrev Lars Mikael Raattamaa ett förord innan den gavs ut igen.